Ursprunglig.
Öppna miljöer: hällmarker, torrängar, väg- och åkerrenar, klapperstränder samt skogsbryn och hagar; även mer slutet: ängen, lövskog, ängsbarrskog och gles tallskog. Stenros är spridd över hela Gotland; en viss övervikt på nordvästra och norra delen av huvudön samt södra Gotland från Fide till Havdhem kan märkas på provrutorna. Frekvensen är säkert oförändrad sedan slutet av 1800-talet, då även Johansson (1897) nämnde arten som allmän.

Stenros har oftast vita till ljusrosa blommor. Den är mycket mångformig med avseende på bladform och tandning, hårighet och fruktform. På Gotland representeras stenros av två underarter: kal stenros ssp. canina och hårig stenros ssp. dumetorum. Den senare omnämndes från Gotland först 1821 (se nedan); Linnés uppgifter avsåg troligen den betydligt vanligare ssp. canina.