Ursprunglig.
Skuggigt, i torr till frisk, mullrik skog: granskog, ängsbarrskog (med gran och hassel), lövskog och ängen samt i Gotska Sandöns morer. Förvånansvärt ofta noterad på rösen, stensträngar, husgrunder och fornåkrar från järnåldern. Någon gång noterad som kvarstående efter odling. Genom belägg och litteratur har 66 äldre lokaler identifierats från Gervalds i Vamlingbo till St. Idemoren på Gotska Sandön, Fårö. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst.”, motsvarande dagens mindre allmän. I våra inventeringar har betydligt fler växtplatser rapporterats. Troligen är denna ökning bara skenbar, ett resultat av en fullständigare inventering. Snarare kan det allt intensivare skogsbruket ha påverkat artens miljöer negativt.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 69 kartblad, 154 km2-rutor.
