Gräsmark, vägkanter, fuktig ängsmark (ängen och strandängar); även vallar. I Lundevalls, Saarsoos och Såltins inventering noterades vallmaskros från 24 socknar 1962–64, så denna art var då en av de vanligare ogräsmaskrosorna (på delad femtondeplats). Utbredningen under vår inventeringsperiod placerar den inte riktigt lika högt; kanske har den gått tillbaka något sedan 1960-talet.