Ursprunglig.
Karaktärsträd på Avanäset, riklig i fuktiga sänkor i dynerna men även i torrare partier (här ”reliktträd” enligt Pettersson [1958], kvarstående men utan möjlighet till reproduktion, om avståndet till grundvattenytan vuxit genom sandpålagring). Utanför Fårö finns alkärr vid Hummelbos i Burs. Klibbal växer även beståndsvis på torvholmar i Fardume träsk, Hellvi. I övrigt förekommer klibbal mer enstaka, längs vattendrag, vid dammar och kärr samt på stränder. En stor del av dessa lokaler är förmodligen kvarstående rester av ursprungligen planterade bestånd. Johansson (1897) nämnde förekomster vid vägar, dammar och åar från Etelhem, Eskelhem, Västerhejde, Visby, Roma och Tingstäde och noterade särskilt att klibbal i Västerhejde även förekom självsådd, underförstått att den ursprungligen planterats på dessa växtplatser (jfr Johansson & Larsson 1996). Johansson bedömde klibbal som sällsynt ”i vildt tillstånd”. I dag är klibbal något vanligare; kanske finns det mer utrymme för frösådda plantor, eftersom betestryck och slåtter minskade under 1900-talet.