Ursprunglig.
Öppen, torr miljö på sand och kalk: alvar-mark och hällmark, ofta i mosskuddar, i blottad jord eller grus på kalkhäll, vid stigar och markvägar; även torrängar, gärna i störda partier, vid stigar eller körspår, i gårdsmiljöer, i gräsmattor samt på ruderatmark. Andelen provrutor visar att arten är allmän, och siffrorna skulle säkerligen varit högre om dessa inventeringar gjorts tidigare på året. Vi bedömer att vårarv är klart vanligare (och framför allt jämnare spridd) än alvararv, som noterats från en högre andel provrutor. Möjligen försvinner den grövre alvararven inte lika fort efter blomningen som sin vekare släkting. Johansson (1897) angav arten som ”Allest.”. Detta stämmer ganska bra än i dag.