Ursprunglig.
Öppna, torra men vinterfuktiga miljöer i kalkslam och kalkgrus: fuktigt alvar, vätkanter, polygonmark med uppfrysningsrörelser, ibland tillsammans med fårsvingel F. ovina. Denna karakteristiska underart, som är endemisk för Öland och Gotland (Jonsell 2004), är på Gotland funnen bara i de norra delarna. Den är sent uppmärksammad, varför jämförelser över tiden inte kan göras. Möjligen har den tidigare funnits även i områden som nu upptas av kalkbrott.
Första fynd
Pettersson (1950, i övers.): ’3 km öster om Lickershamn finns obetad, kalkberoende vegetation på plana kalkhällar’. Den angivna växtplatsen motsvarar säkerligen ett vätartat område inom Stenkyrka (på gränsen till Hangvar), där bågsvingel sågs redan 1946 (Pettersson ms). Ännu kvar i området på fårsvingelalvar, spridd, 2013 (166435 641459 JP). Tidigast samlad på hällmark vid landsvägen nära Stigmyr i Hangvar 1938 (BP i UME). Här fanns den ännu kvar 1988 (16680- 64161- EBJ; Bohus Jensen m.fl. 1988).
Utbredning
Sällsynt, 16 kartblad, 34 km2-rutor.
