Ursprunglig.
Växer främst i skyddade vikar i grunt vatten på strandängar, sandstränder, mer sällan på grusstränder eller på moränmärgel. På havsstrandängarna ingår havssäv som dominant inslag i ”havsvegetation av bladvass/säv-typ”, med 45 hektar (Martinsson 1997). Havssäv växer ofta tillsammans med blåsäv S. tabernaemontani, men ofta utanför, mot havet. Ibland i miljöer som är mer exponerade för vågrörelser jämfört med blåsäv (Englund 1942). Funnen på ca 26 lokaler innanför kusten under våra inventeringar, främst i kanaler, diken, åar och dammar.

I sötvatten känd av Englund endast från ett kalkbrott vid S:t Olofsholm.

Enligt Johansson (1897) förekom havssäv ”På östra kusten flerst.”. Han angav endast nio lokaler. Efter sina inventeringar 1928–36 har Englund (1942) prickar på 134 avsnitt längs öns stränder, vilket innebär att vi nu har mer än en fördubbling från 1930-talet till i dag. Orsaken kan vara det minskade betet. Spridningen har skett främst på öns södra halva.