Ursprunglig.
Lövskog, lövbranter, ängen, ofta vid trädbaser eller på murar av järnåldershusgrunder och stensträngar. Någon gång på kyrkogårdar och vägkanter mot trädgårdar. Desmeknopp är mycket skuggtålig men p.g.a. sin litenhet känslig för igenväxning. Den förekommer rikligast i Grötlingbo. Under våra inventeringar är den funnen i följande socknar: Öja, Fide, Grötlingbo, Havdhem, Hablingbo, Levide, Stånga, Burs, Etelhem, Garde, Alskog, Sproge, Eksta och Fröjel. Arten uppgavs av Johansson (1897) som ”På s. delen sälls.”. Samma förhållanden gäller också i dag.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck hos Rosén & Wahlenberg (1821, i övers.): ’nästan överallt’. Mer utförligt på ett belägg som togs av Rosén (i S): ”Växer i ängar etc. samt på Carlsöarne vid Gottland.”
Utbredning
Sällsynt, 18 kartblad, 31 km2-rutor.
Lokaler
Äldre uppgifter (främst norr om dagens utbredningsområde):
– Silte, Rikvide, 1893 (Matsson 1895), 1928 (Fr i S).
– Hemse, SO kyrkan (C.A.E. Lénström enligt Johansson 1897), 1914 (Fr i LD, S, UPS).
– Klinte, S kyrkan (Rosvall 1976), även ca 1980 (BGJ); Snögrinde, 1903 (KJ i UPS), 1908 (KJ i VI); mittemot Klintebys vid landsvägen, 1898 (KJ i UPS).
– Mästerby, Grens, 1924 (Fr i S; Fries 1925).
Osäkra uppgifter:
– Rute, 1863 (A. Ericsson i S), långt norr om övriga lokaler för arten; kanske feletiketterad?
