Ursprunglig.
Öppna miljöer: hällmarker, torrängar, klintmiljöer, skogsmark (företrädesvis i bryn och gläntor), ängen; även vägrenar, åkerrenar och dikesrenar. Nyponros är spridd över hela Gotland.

Med den systematik vi använder nu finns fyra underarter på Gotland. De har dock inte eftersökts systematiskt, utan merparten av uppgifterna om nyponros anger bara arten. För två underarter, hårig nyponros ssp. coriifolia och kal nyponros ssp. dumalis, finns emellertid goda uppgifter från ett område på nordvästra Gotland (Stenkyrka, Hangvar). T. Karlsson har här noterat 25 uppgifter för kal nyponros och 35 för hårig nyponros. Dessa båda underarter verkar alltså vara ungefär lika vanliga i detta område, med viss övervikt för den håriga.

De två övriga underarterna, kal mellanros ssp. subcanina och hårig mellanros ssp. subcollina, är i stort sett rapporterade bara i provruteinventeringen, eftersom de inte fanns upptagna i artlistor eller floror. Som de svenska namnen säger utgör de kala resp. håriga mellanformer mellan stenros R. canina och nyponros (Karlsson 2013b). I provruteinventeringen visade sig en stor del av rosorna vara svåra att bestämma, ofta till synes intermediära. Av ungefär 100 uppgifter om nyponros och nyponros/stenros kunde en fjärdedel bestämmas på underartsnivå (kal nyponros från 9 provrutor, hårig nyponros från 10, kal mellanros från 7 provrutor och hårig mellanros från 1 provruta). Av det som inte gick att säkert klassificera var 48 kala former och 26 håriga. Materialet är i minsta laget för säkra slutsatser; det enda som framgår helt klart är att rosorna inom denna grupp är svåra att examinera.

Johansson (1897) angav frekvensen som tämligen allmän (ssp. dumalis) resp. här och där (ssp. coriifolia). I dag får nyponros betecknas som allmän; ökningen under 1900-talet beror sannolikt på att arten expanderat på öppen mark som inte längre betas.