Ursprunglig.
Fuktalvar (träskhed), vätar, kalkgräsmyrar, agmyrkanter, diken och grustag. Hedrén (1994b) anger jämtstarrens växtplatser som ”öppna och ljusa lokaler, såsom stora översilningsmyrar med partier av blottad kalklera”. Jämtstarr är främst funnen på norra Gotland; rika lokaler finns t.ex. på Bälsalvret i Bäl, där tuvorna motstår den ständiga rörelsen i markytan då kalkleran omväxlande fryser och tinar under vinterhalvåret. Växten har en betydligt snävare utbredning än näbbstarr, som till största delen växer i andra områden; i de 80 km²-rutor där jämtstarr påträffats under vår inventeringsperiod fanns näbbstarr bara i 25.

Den gotländska formen avviker från typisk ssp. jemtlandica genom spädare byggnad, kortare stödblad och kortare fruktgömmen. Den har namnsatts som C. jemtlandica var. gotlandiae (Palmgren 1958). Mätvärden hos Hedrén (2003) bekräftar skillnaderna. Hedrén & Prentice (1996) fann dock att skillnader i undersökta allozymer var låg mellan populationer på Gotland och t.ex. i Jämtland. Numera urskiljs inte den gotländska formen som en egen taxonomisk enhet, men ”man kunde överväga om inte den gotländska formen trots allt kunde uppfattas som en varietet” (M. Hedrén i brev 2013).