liten vårstjärna
Scilla sardensis
Mer information om arten

Förvildad, (med tvekan) bofast.
Odlad; fröspridd från planteringar i gräsmattor i trädgårdar, kyrkogårdar och parker. Även spridd, troligen med utkast, till en talldunge nära en kyrkogård (jfr Johansson 1998). Troligen sent introducerad på Gotland, inte lika allmänt odlad som t.ex. vårstjärna Scilla forbesii och därför hittills sedd som förvildad bara på ett fåtal lokaler.

Någon gång med rent vita blommor (se primäruppgift).

Första fynd

Larsson (1992): i gräsmattor väster om Södertorg i Visby 1991 (164838 639280 BL, EBJ). Tidigast noterad 1989, intill kyrkogården i Anga (16739- 63764- LJ). Vid Södertorg var den rikligt spridd i gräsmatta; enstaka exemplar hade vita blommor; senare utgången här, senast sedd 1995 (BGJ).

Utbredning

Sällsynt, 5 kartblad, 5 km2-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983 (de flesta i Johansson 1998):
Burs, några ex. utanför trädgård vid Kvie (BGJ).
Stånga, liten talldunge N Nya kyrkogården, 1997 (16605- 63539- BL, BGJ; Johansson 1999) samt Nya kyrkogården, 2010 (166038 635402 L.E. Norbäck i ARK).
Stenkumla, kyrkogården i svag spridning, ca 1992 (ca 164748 638295 BGJ).
Visby, Södertorg, rikligt spridd i gräsmatta, enstaka ex. med vita blommor, 1991–95, nu borta (164838 639280 BL, EBJ).
Anga, intill kyrkogården, 1989 (16739- 63764- LJ).