Ursprunglig.
Karaktärsväxt på havsstrandängar i den nedre landstranden (”nedre hygrolitoralen” hos Englund 1942) tillsammans med salttåg Juncus gerardii och strandkrypa Lysimachia maritima (Englund 1942). Likaså är krypven en framträdande art på alvarmark som är fuktig om vintern, såsom vätar och vätkanter. Även i fuktig ängsmark, på sandstränder, vid bryor, i grustag och diken. Krypven förekommer i rätt stor andel av de inventerade provrutorna, vilket avspeglar artens stora bredd i dess biotopval.

Johanssons (1897) ”Allest.” innefattade även storven A. gigantea. Detsamma kan gälla hos Englund (1942), som efter sina inventeringar 1928–36, noterade A. stolonifera från 540 strandavsnitt. Troligen hade krypven rätt konstant frekvens under 1900-talet.