svenskmålla
Chenopodium suecicum
Mer information om arten

Gammal kulturföljeslagare.
Öppen kulturmark: åker, ruderatmark invid gårdar, schaktjord, gödselstäder; även havsstrand. Troligen har svenskmålla samma biotopkrav som svinmålla C. album. Svenskmålla är svår att skilja från svinmålla (se denna art). Troligen är den förbisedd under våra inventeringar. Att döma av provruteundersökningen, där svenskmålla påträffades i 1,2 % av provrutorna, är arten förmodligen åtminstone tämligen allmän på Gotland.

Första fynd

Hultén (1950): fyra prickar på utbredningskarta. Tidigast samlad i yttre hamnen i Visby 1888 (KJ i S det. P. Uotila 1975, UPS).

Utbredning

Tämligen allmän (eller allmän?), 32 kartblad, 40 km2-rutor. Provrutor: 1,2 %.

karta