Ursprunglig. Vätar och vät- eller myrkanter, även i bar bleke eller vittringsjord. Frisk till fuktig ängsmark, strandängar. Betesgynnad.

Ojämnt spridd över hela Gotland, från Sundre till Fårö (saknas dock på Gotska Sandön). Troligen något vikande på ängsmark p.g.a. minskad hävd. Englunds utbredningskarta (Englund 1942) visar exempelvis en sammanhängade utbredning längs hela Lausvik och från Skarnvik i Anga till Botvaldevik i Gothem. I vår aktuella karta ligger förekomsterna betydligt glesare i dessa avsnitt. Här har markanvändningen förändrats mycket starkt sedan 1930-talet.

Linné (Linnæus 1745b, 26 juni 1741) skriver från Martebo att man där gjorde ”en läkande salfwa” av ormtunga, som kallades läketunga.