Ursprunglig.
Växer naturligt i källmyrar, agmyrkanter, kalkfuktängar, vätar samt bäck- och åkanter; även rikligt i diken och körspår (ofta går dessa genom naturliga miljöer) samt grus- och sandtag. Kartan för arten, där uppgifter om denna underart helt dominerar, visar att huvuddelen av förekomsterna är lokaliserade till öns skogs- och kalkområden. Johanssons (1897) ”H. o. d.” motsvarar dagens tämligen allmän, varför frekvensen troligen inte har ändrats med tiden.