Ursprunglig. Växer i ängen och lövskog, gärna i glest växttäcke eller bar jord. Kulturgynnad; finns även på kyrkogårdar (antecknad från mer än 40 kyrkor) och i trädgårdar, i gräsmattor, helst i skyddade partier, under buskar och träd. Frekvensen är troligen underskattad då arten tidigt vissnar ner, vilket även Johansson (1897) påpekade. Det är därför svårt att säga om frekvensen förändrades under 1900-talet. Mer sällsynt i öns skogs- och kalkområden; ej noterad från Fårö.