Ursprunglig.
Företrädesvis på sand i blåbärsgranskog, ängsbarrskog, mossig granskog, dyntallskog och i Gotska Sandöns morer; även i vitmosstuvor. Linnea saknas inom stora områden på Gotland, men utbredningskartan samt andelen provrutor med linnea, 2,5 %, tyder på att den i vissa områden är relativt allmän. Linnea angavs av Johansson (1897) som ”H. o. d. … Mest i sandiga skogar”. Detta stämmer än i dag.