Ursprunglig.
Främst i öppna, torra miljöer: torrängar, sprickiga kalkhällar, grusiga strandvallar (ofta dominerande); även i friska till fuktiga miljöer: dikeskanter, ängen, fuktmarker, strandängar, myrar och vätar. Revfingerört trivs också i mer kulturpräglade biotoper, såsom vägrenar och gårdsmiljöer; den kan vara ett besvärligt rabattogräs. Revfingerört är spridd över hela Gotland och växer i vissa miljöer i utbredda bestånd, vilket återspeglas i den höga andelen av provrutorna. Johansson (1897) redovisade arten som ”Allest.”. Dagens situation är densamma, så artens frekvens har inte förändrats sedan slutet av 1800-talet.