Förvildad, kvarstående, bofast.
Odlad, ettårig växt som ofta självsår sig nära platser där den odlats; även spridd till soptippar, skräphögar och vägkanter. Under Projekt Gotlands flora har judaspenningar påträffats från Sundre till Fleringe. Arten är numera vanlig i odling och kommer förmodligen också att bli allt vanligare i naturen. Vid Juves i Sundre har arten setts sedan 1977 (E. Evers i LD) fram till 2015 (JP).
Endast vanliga judaspenningar ssp. annua är känd från Gotland.
Första fynd
Landeberg (ms 1811): ”V.[äxer] i grafvarna utanför Östra Porten i Wisby” (jfr Johansson 2010). I tryck hos Aulin (1914): Ljugarn i Ardre 1862. Även tidigt samlad i Visby 1861 (G. Sandelius i S, UPS), men det kan ha varit odlade exemplar.
Utbredning
Sällsynt, 20 kartblad, 24 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter:
– Sundre, se ovan.
– Burs, Lukse, i sandhåla, 1939 (Fr i S).
– Ardre, se primäruppgift.
– Visby, se primäruppgift.
– Othem, Slite, självsådd i trädgårdar, 1920 (TV i S).
