Ursprunglig.
Strandkrypa växer i den saltpåverkade delen av (ofta betade) strandängar. Englund (1942) beskrev arten som en betydande beståndsdel i salttågbältet i den nedre landstranden (”undre hygrolitoralen”). Den är även känd från en inlandslokal: en fuktig sänka med spikblad Hydrocotyle vulgaris några kilometer från stranden i Eksta (GI). Dagens utbredningsbild är i det närmaste en exakt kopia av kartan i Englund (1942), vilken har 475 inprickade lokaler och som grundades på inventeringar av den gotländska kusten 1928–36.