Kvarstående, förvildad, bofast.
Trädgårdsväxt, spridd, troligen med fåglar, till skogsmark och hällmark (på ett drygt tiotal lokaler nu fullt naturaliserad); även kvarstående efter odling eller utkast av trädgårdsjord. På några lokaler, i vägkanter och nära trädgårdar är spridningssättet svårbedömt; även i detta fall kan fåglar ha hjälpt till, men man kan inte utesluta människans hand.
Första fynd
Sernander (1915): från St. Karlsö i Eksta, där den ursprungligen inplanterats. Som förvildad tidigast sedd omkring Dals i Levide, spridd i barrskog på grus- och sandjord, ett hundratal exemplar på 1960-talet (BL; Johansson & Larsson 1996). I tryck först hos Fåhræus & Högström (1985; felaktigt som Ilex aquifolium) dels vid Gustavsvik i Visby, dels från en kalkbergssluttning vid Talings i Rute (SH). Mahonia finns ännu både på St. Karlsö (Ingmansson 1995) och runt Dals i Levide, där den har spridda bestånd i omgivningarna (BoA, JP).
Utbredning
Sällsynt, 22 kartblad, 26 km2-rutor.
