Ursprunglig.
Sandiga och grusiga havsstränder, gärna på driftvallar, mer sällan på betade strandängar eller klapper. Marviol följer ibland med strandgrus till grushögar och grusade körvägar inne i landet. Johansson (1897) angav att marviol förekom ”H. o. d. vid stränderna” och nämnde 21 växtplatser från Hamra till Gotska Sandön, Fårö. Englund (1942) hade 80 inprickade strandavsnitt för arten efter sina inventeringar 1928–36. Här fanns bara två lokaler mellan Burgsvik i Öja och Djauvik i Eksta – under Projekt Gotlands flora rapporterades marviol från ett tjugotal km²-rutor på detta avsnitt. Inventeringarna under Projekt Gotlands flora visar en klar ökning av marviol.

Endast baltisk marviol ssp. baltica har rapporterats från Gotland.