Ursprunglig.
Öppen, åtminstone något vinterfuktig, kalkjord (sand, grus): vätar, alvar, hällmark, torrängar och strandängar; även på till synes torra klintkrön. Mycket rika förekomster finns exempelvis på hällmark i Endre–Hejdeby, Stenkyrka–Hangvar, Hejnum–Othem och Fleringe–Rute–Bunge.

Englund (1942) redovisade 37 lokal-prickar efter sina inventeringar av öns stränder 1928–36. Han angav att den på stränder växte på dåligt dränerad mark, som var översvämmad på vintern, men led av torka under sommaren. Johansson (1897) bedömde att arten förekom ”H. o. d. nära kusten; eljes sälls.”. Han tillägger dock att arten ”trifves bäst på hällmark”. I stort sett förblev frekvens och utbredningsmönster oförändrade under 1900-talet.