axveronika
Veronica spicata
Ursprunglig.
Öppen, torr miljö på kalksten, grus och sand: kalkhällmark (gärna i tunn sandjord på hällen), kalkberg, klintkrön, alvarmark, grusiga strandvallar, sandig gräsmark, fårbetesmark och torrängar; även i gles kalktallskog, på sanddyner och sandhed samt i ängen. Exemplar med rosa, ljusblå eller vita blommor förekommer ibland, exempelvis i Vamlingbo (Larsson 1994) och Gothem, 2001 (rosa, JP).
Axveronika är spridd över hela Gotland och har antecknats i en relativt stor andel provrutor. Den är i dag allmän på Gotland, säkerligen med konstant frekvens sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) likaledes bedömde arten som ”Allm.”.
Första fynd
Bartholin (1662), från Fuirens och Sperlings resa på Gotland 1623: vid Slite i Othem (i övers.): ’på kullar och i åkrar’. Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920). Samlad 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 183 kartblad. Provrutor: 4,7 %.