Ursprunglig.
Växer mest i fuktiga ängen, även i annan slåttermark på sand, fuktiga lövskogar och blandskogar (även betade), fuktmarker, fuktigt bete på sand samt sekundärt i diken. Uppenbarligen tål denna art både slåtter och bete. Den förekommer även i något igenvuxen lövskog, men försvinner troligen då igenväxningen går för långt. Hartmansstarr är mest spridd på öns södra och västra delar. Släktingen klubbstarr C. buxbaumii verkar föredra mer naturliga ståndorter och tycks inte lika beroende av hävd. Kontrollerade äldre fynd finns bara från 28 lokaler, men förmodligen har hartmansstarr ändå minskat, då dess huvudsakliga miljö i ängen till stora delar har omvandlats till åkermark.