Gammalt ogräs.
Trädgårds- och åkerogräs; gårdsmiljöer, gårdsplaner, gödselstäder, jordutkast, även välgödd betesmark. Det finns också enstaka uppgifter från havsstrand. Englund (1942) redovisade vägmålla från 40 strandavsnitt men bedömde den som ruderat på havs-stränder, ej som en ursprunglig havsstrands-växt. På St. Karlsö blev arten dock noterad från Svarthällars raukområde, i stort sett direkt på kalkstenen, i fågelgödslad jord (GI; Ingmansson 1995).

En form med nedliggande grenar och smala, helbräddade blad (”var. angustifolia”) är känd från knappt 15 socknar, senast samlad 1946. I flera fall växte den i betåkrar, men den är också samlad från åkerrenar, järnvägsbankar och trädgårdar (jfr Jonsell 2001).

Spridd över större delen av Gotland, vilket även återspeglas av andelen i undersökta provrutor, något mindre frekvent vid vissa kuster. Ett enda fynd från Gotska Sandön, Fårö, i trädgårdstäppa vid Fyrbyn (Ingmansson & Petersson 1989). Johansson (1897) angav arten som allmän. Detta kan tyda på något vikande frekvens, möjligen då beroende på uppstädning och mer restriktiv gödselhantering vid gårdar.