Ursprunglig.
Havsstränder, noterad på sand, grus och klapper, i sanddyn och på strandäng. Enligt Englund (1942, som Agropyron repens var. maritimum) ursprunglig, växande på svagt tånggödslade sand- och grusstränder. Han menade att det också fanns övergångsformer till kvickrot E. repens.
Hybrider mellan kollektivarten kvickrot och strandkvickrot E. juncea ssp. boreoatlantica nämndes även av Englund, förutom hybrider med ogräsformen av kvickrot (E. repens) även hybridformer med blågrå kvickrot.
Denna växt räknades tidigare som underart till kvickrot E. repens, och den är därför säkerligen förbigången under vår inventering. Johansson (1897) angav den som ”Iakttagen flerst. på stränderna”, motsvarande mindre allmän i denna miljö.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt (?), 12 kartblad, 14 km2-rutor.
