Ursprunglig.
Friska, sandiga miljöer: tallskogar, stigar, ljungmarker, strandängar och beten, ofta noterad i vitmosstuvor. Stagg saknas på norra delen av huvudön. Den ansågs av Johansson (1897) höra till de ”sandälskande” växterna och förekomma ”H. o. d. på sandområdena”, motsvarande tämligen allmän. Äldre fynd finns från 61 växtplatser. Trots ett något större lokalantal i dag kan stagg ha gått tillbaka under 1900-talet. Förmodligen har den betesgynnade arten fått se sina miljöer växa igen, beroende på minskat bete.