bergdunört
Epilobium montanum
Ursprunglig. Företrädesvis på sand- eller grusjordar, gärna i blottad jord, exempelvis i grusig åkermark. Men bergdunört kan även påträffas på lerjord eller kalkberg, liksom i stadsmiljö. Ibland växer arten som ogräs i trädgårdsrabatter, då troligen introducerad via växter från plantskolor.
I dag i stort samma utbredning, men kanske något lägre frekvens, som hundra år tidigare, från Sundre till Fårö. På Gotska Sandön samlad från 1859 (Wö i VI) till 1910 (Fr i VI), men inga nutida fynd föreligger härifrån.
Första fynd
Wahlenberg (1805): ”i Gothem, Vall m. fl. st. sällsynt”.
Utbredning
Mindre allmän, 53 kartblad, 85 km2-rutor.
