Ogräsmaskrosor utgör den artrikaste sektionen inom maskrosorna. Det är också den individrikaste; en vall på ett par hektar kan inrymma tiotusen individ. Artrikedomen är svindlande och i ständig tillväxt. Fram till i dag har 137 arter påträffats på Gotland. Lange (1911) behandlade 32 arter som nu räknas till sect. Taraxacum. I provruteinventeringen noterades ogräsmaskrosor från 60,5 % av provrutorna, vilket medför att de borde förekomma inom minst 2 000 km²-rutor. Allt som allt har vi, huvudsakligen genom särskilda inventeringar av C.-F. Lundevall, H. Øllgaard, G. Wendt och H. Rydberg, sedan 1983 fått in drygt 1 000 rapporter på artnivå, fördelade på ca 110 km²-rutor. Redovisningen som följer representerar alltså bara en liten del av den verkliga förekomsten. De vanligare arterna kan emellertid rangordnas efter antalet km²- rutor.

De 15 vanligaste arterna är (antal km²-rutor inom parentes):
T. fasciatum (60), T. alatum (51), T. piceatum (51), T. longisquameum (48), T. planum (48), T. hemicyclum (45), T. tenebricans (36), T. angustisquameum (35), T. aequilobum (34), T. lingulatum (34), T. obliquilobum (27), T. ekmanii (24), T. xanthostigma (24), T. theodori (22) och T. valens (20).

I Lundevalls, Saarsoos och Såltins inventering 1962–63 var samma arter de 15 vanligaste (räknat efter antalet rapporter), även om den inbördes ordningen inte var likadan. Elva av arterna ingår också i Rydbergs (2002) ”startpaket” för inventerare med 30 arter som är vanliga i hela landet.

Vi har bedömt de femton arterna ovan som allmänna på Gotland. De arter som registrerats från minst 15 men färre än 20 km²-rutor har vi bedömt som tämligen allmänna, och för de arter som noterats från färre än 15 km²-rutor anser vi att materialet är för litet för att säga något (i denna grupp inryms sällsynta, mindre allmänna och kanske även några tämligen allmänna arter).

I den nedre delen av frekvensspektrumet hittar vi 37 arter som inte synts till efter 1983. Extremfallet utgörs av nygårdsmaskros T. orbicans, som bara tycks finnas i ett exemplar, typexemplaret i S, samlat 1912. Ytterligare 22 arter är kända bara från en lokal och tio till från två lokaler.

Att försöka bedöma om en viss art är gammal på Gotland eller om den är sent inkommen är vanskligt. Lange (1911) skriver om de ”stora svårigheter” som man ställs inför när det gäller arter som förekommer både i naturlig vegetation och i kulturmarker. Vi har i de flesta fallen avstått från att skriva något.