Ursprunglig.
Uteslutande på strandängar, gärna betade, utanför rödsvingelbältet. Martinsson (1997) anger salttåg som dominant art i ”övre landstrandvegetation av salttåg/rödsvingeltyp” med en uppskattad areal av 1 120 hektar. Salttåg är också ett betydande inslag något längre ner på stranden i ”Nedre landstrandvegetation av agnsäv/krypventyp” med 599 hektar.

Englund (1942, inventering 1928–36) har 486 inprickade växtplatser längs den gotländska kusten, vilket är minst i nivå med dagens frekvens. Johanssons (1897) ”På stränderna h. o. d.” beror nog på att salttåg (då underart till stubbtåg) vid denna tid ännu var förbisedd.

Från Gotland är endast vanlig salttåg ssp. gerardii känd.