Ursprunglig. Johansson (1897) sammanfattade den dåtida utbredningen: ”På ö. sidan allest., stundom i n. oblandad granskog; på mellersta och västra delen allmänt inblandad i tallskog, mer sällan i nästan rena granbestånd (exv. Bro, Västerhejde, trakten kring Lojsta Hed, Hejde, Buttle), dock undvikande såväl torra sandområden som de stora hällområdena. Sälls. på Gotska Sandön (ES) och Fårö!, likaså i Silte (M) och i Alfva (Vittb.) som anses vara sydgränsen. Enstaka träd hafva funnits (eller finnas?) i Vamlingbo vid Gervalds.”

I dag finns gran naturligt växande över hela Gotland, från Sundre till Fårö, även om bestånden på Gotska Sandön omfattar bara några enstaka ex. (Ingmansson & Petersson 1989). Variationerna i frekvens är emellertid desamma som för 100 eller 200 år sedan. På Fårö är gran ännu sällsynt, liksom på södra Gotland. Oftast möter man gran som inslag i äldre tallskog på friska jordar. Som dominerande trädart förekommer gran i knappt 20 % av barrskogen. Rena granskogar är än mer ovanliga, oftast på frisk, mullrik jord, men även i branter där det finns rörligt grundvatten nära ytan.

I maritima områden kan gran, i vindpressat läge eller ute på kalkhällar, växa i låga, utbredda mattor, som breder ut sig med rotslående grenar. Johansson (1897) nämner en sådan förekomst på strandvallar vid Katthammarsvik, under namnet f. tabulaeformis. På strandvallar och tunt morängrus inom Hall–Hangvarreservatet är vegetativ föryngring den vanligaste föryngringsformen enligt Kardell (1988). Han exemplifierar med en gran, grodd på 1920-talet, som 1985 täckte 200 m² med 258 uppstickande stammar, huvudstammen var 8,9 m hög, 16 cm i omfång i brösthöjd.

Ormgran f. virgata omnämns först av Hesselman (1908c) från Burs vid prästgården. Ytterligare ett par förekomster är kända: Lau, ca 40 m V Husarve 1:2 (Karlsson 1951), Eskelhem, Unghanse, ett yngre träd
vid landsvägen 1914 (Fr i LD; Fries 1914), Vallstena, NV Vallstajnrum, 1936 (Pettersson 1958 s. 136), Rute, Furilden, ett träd bakom fabriken 2012 (LSa).

På Gotland förekommer, såvitt känt, bara vanlig gran Picea abies ssp. abies.