Ursprunglig.
Blöta till fuktiga miljöer: agmyrkanter, axagkärr, starrmyrar, porsmyr, kärrkanter, källmyrar och vätar; någon gång betad fuktmark, gungflyområde, vitmosskärr och dike. Ängsull saknas ofta inom öns jordbruksbygder, där artens växtmiljöer dikats ut. Även Johansson (1897) angav ängsull som ”Allm.” på ön. Frekvensen har troligen minskat sedan dess och bedöms nu stå på gränsen till tämligen allmän. Troligen har minskningen skett efter utdikningarna av öns stormyrar.

Endast vanlig ängsull ssp. angustifolium är känd från Gotland.