sandviol
Viola rupestris
Ursprunglig.
Torrbackar på sand eller grus, sandgräshed, kortbetad ängsmark på sand eller grus, hällmark (i tunt grus). Ibland i kalkfuktäng men då uppe på myrtuvor, där det är torrt.
Enligt Johansson (1897) förekom sandviol flerstädes på sandområdena, i övrigt här och där. Under 1900-talet gick arten tillbaka, troligen p.g.a. minskat betestryck på ängsmarkerna.
Bara vanlig sandviol ssp. rupestris är känd från Gotland. Den förekommer i två varieteter: kal sandviol var. glaberrima och hårig sandviol var. rupestris, se nedan.
Första fynd
Säve (1837, V. canina β arenaria, i övers.): ’på hårdvallsäng vid Trojaborg i Visby’. Samlad vid Hau i Fleringe 1852 (Wö i VI). Belägget utgörs av den kala varieteten, var. glaberrima (Johansson 1910b).
Utbredning
Mindre allmän, 57 kartblad, 107 km2-rutor.
Lokaler
Oriktiga uppgifter: Bilden i Petersson & Ingmansson (2007 s. 53) avser buskviol V. hirta, inte sandviol.
