Ursprunglig.
Lövskog, ängen och skogsbryn; även i ganska torr miljö, på torrängar och grusåsar, helst ljust eller i halvskugga. Buskviol förekommer företrädesvis i de södra, lövrikare delarna av Gotland. Plantor med vita blommor förekommer sällsynt (Lojsta kyrka, Le enligt Johansson 1910b).

Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst., mest på s. Gotl.”, alltså något lägre än dagens frekvens. Buskviol, som är en torktålig och inte särskilt hävdberoende art, har klarat sig bra igenom 1900-talets förändringar av landskapet.