Ursprunglig.
Karaktärsart i hävdade ängen, även vanlig i gles, torr till frisk tallskog, i skogsbryn, på gräsmark, kalkhällmark, körvägar, dikes-, åker- och vägkanter; enstaka fynd i betesmark, ängsbarrskog, källmyrskant och på blekefält. Former med smalare blad har ibland räknats som en varietet, angustifolia (Scorzonera angustifolia hos Bartholin 1662).

Svinrot angavs av Johansson (1897) som ”Allest. på frisk ängsmark”. Detta stämmer bra än i dag, även om arten saknas i några kartblad. Den höga andelen provrutor med svinrot visar att den är en av de vanligare arterna på Gotland.