Ursprunglig.
Lövskog och frisk, mullrik granskog. Vanlig i ängen på mellersta och södra Gotlands slättområden, håller sig kvar ännu under långt gången igenväxning. Sekundärt i trädgårdar och på kyrkogårdar (ofta inplanterad men ibland spontant invandrad), i vägrenar och åkerrenar. Går tillbaka under ljusa och torra förhållanden, exempelvis vid uthuggning av skogsmark. Kvarvarande exemplar är då ofta enblommiga och rödanlupna. Under goda förhållanden (frisk mullrik jord) med upp till 4 blommor per skott. Plantor med dubbla blommor förekommer sällsynt (t.ex. Stenkumla prästäng 1992, BGJ).

Gulsippa saknas i stort sett på norra delen av huvudön samt på Fårö. Fram till 1910 (Johansson 1897, 1910b samt herbarier) känd från 31 socknar jämfört med dagens 48. En ökning bör därför ha skett de senaste hundra åren.