Ursprunglig.
Friska till fuktiga (någon gång torra) miljöer: fuktig ängsmark, betad såväl som obetad, ängen; även skogsmark på djupare jord, myrkanter, fuktiga stigar och körvägar, bäckkanter och dikeskanter.

Humleblomster förekommer med spridda bestånd på ön, vilket återspeglas i den ganska höga andelen av provrutorna. Växten är allmän på hela Gotland, undantaget L. Karlsö samt de östra delarna av Gotska Sandön, där den saknas helt (en äldre uppgift finns dock från L. Karlsö 1970; RJ enligt Fröman 1979). Johansson (1897) angav arten som ”Allm.”, så frekvensen ändrades inte under 1900-talet.