Ursprunglig. Skogsmark, ofta i relativt torr men även i frisk eller något fuktig skog, på en lokal i sumpskog. Exempel: mossrik, blockrik gran–tallskog på hård kalksten, tallskog på sand, frisk barrblandskog, relativt torr blandskog på sand (ofta på dynkammar), lövskog och igenvuxen ängesmark, ofta vid stenblock vid fornlämningar. Mycket torktålig, växer även ute på öppen kalkhäll, rotad i djupa sprickor. Någon gång i dikeskanter, åkerkanter eller i upplag av jord eller sten. Även odlad; möjligen kan träjon vara kulturspridd på någon av sina lokaler (Johansson & Larsson 1996).
Träjon är en storvuxen, konkurrensstark art, som hävdar sig också i igenväxande miljöer. Den har också visat stor uthållighet på sina lokaler; på Torsburgen, där den samlades av Westöö 1851 (t.ex. i VI), finns den ännu kvar.

Spridd från Sundre till Fårö (även Gotska Sandön). Noterad från knappt 350 km²-rutor, vilket är en betydande ökning jämfört med situationen hundra år tidigare, då den inte var känd på södra Gotland och inte heller i så genomsökta områden som trakten kring Klinte (Johansson 1897). Den har säkerligen gynnats av betesfred.