Gammalt ogräs.
Företrädesvis på åkrar och ruderatmark; även på jordhögar och soptippar samt i bar jord på beten. Enstaka fynd har gjorts på stenstrand, torr häll och bleke i utdikad myr. Arten blossar gärna upp i mängder på nygrävd eller upplagd jord för att bara något år senare vara borta. Åkersenap är vanlig i det gotländska kulturlandskapet, vilket avspeglas i andelen provrutor. Johansson (1897) angav dess frekvens som ”Allest.” och tillade att den även fanns på Gotska Sandön, Fårö. Inom Projekt Gotlands flora påträffades åkersenap från Sundre till Fårö, men den är inte återfunnen på Gotska Sandön. Dagens frekvens motsvarar knappast Johanssons ”Allest.”, så åkersenap gick kanske tillbaka något under 1900-talet.