hundstarr
Carex nigra
Ursprunglig. Allehanda fuktiga till våta miljöer, t.ex. agmyrkanter, vätar, diken, kärr, fuktmarker (också i skog); även noterad i ängen. De flesta uppgifterna rör liten hundstarr var. nigra. Enligt Martinsson (1997) ingår hundstarr som ett dominant inslag i ”sumptallskog av blåtåtel-typ”, en våtmarksmiljö som uppskattas till 2 528 hektar på Gotland.
Johanssons (1897) ”Mycket allm.” stämmer bra än i dag.
Första fynd
Wahlenberg (1806, under C. cæspitosa): ”Allestädes”. Hos Wahlenberg (1803) beskrevs C. acuta (vasstarr), C. stricta (bunkestarr C. elata) och C. cæspitosa, där den senare omfattade både den nuvarande arten tuvstarr C. cespitosa samt hundstarr C. nigra. Tuvstarr, som på Gotland setts bara på några växtplatser under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, kan knappast ha åsyftats. Även Johansson (1897) bedömde att Wahlenbergs uppgift avsåg C. nigra. Hundstarr angavs som klart skild från tuvstarr först hos Eisen & Stuxberg (1869, som C. vulgaris). Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 177 kartblad. Provrutor: 6,2 %.