Ursprunglig.
Frisk till fuktig skogsmark, våtmarkskanter, diken; även busksnår på kalkhällar, karstsprickor, torr tallskog och ängen samt på torv och bleke i dikade myrar. Brakved förekommer ofta i utbredda bestånd i friska miljöer på ön, vilket även återspeglas i den höga andelen provrutor. Säkerligen oförändrad frekvens över åren, då även Johansson (1897) betecknade brakved som ”Allm.”.