Gammal kulturföljeslagare, möjligen ursprunglig.
Åkrar (mest korn- och stubbåkrar), körspår på alvar och hällmark samt i kalkbleke i utdikade myrar. Troligen utvandrad från kulturmark till naturlig miljö på alvarmark, gärna något vinterfuktig, av vätkaraktär med uppfrysningsrörelser. Men kanske är arten ursprunglig i dessa miljöer.

På Tofta skjutfält finns mycket rika förekomster, som uppkom när militär övningsverksamhet ideligen skapade bara ytor med kalkjord. Här gynnades den konkurrenssvaga småtöreln, men sedan militärens verksamhet minskat har en nedgång noterats.

Ca 50 äldre växtplatser är kända. Johansson (1897) angav småtörel som ”Flerst.”, mest på öns sydvästra del. Arten har troligen i dag rätt oförändrad frekvens på Gotland jämfört med slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Dess utbredning visar en stark koncentration till tre områden: f.d. Mästermyr, Tofta skjutfält och Lärbro (mot Rute). I de två förstnämnda är artens biotoper nyskapade under 1900-talet, medan den sistnämnda är i det område där den först påträffades, i början av 1800-talet.