Ursprunglig.
Oftast i öppen, torr till frisk miljö: kalkhällmark, alvar, kalkgrus och kalkberg, hällmarkstallskog, öppen blandskog, hyggen, ängen, ängsmark (på sand eller lerjord; betad eller obetad; torr till frisk), kalkfuktängar och strandängar, väg- och åkerrenar, ruderatmark och grustag. Vitmåra finns även i Gotska Sandöns morer. Arten visade sig tidigt efter branden 1992 på Torsburgen. I extrema miljöer, såsom i kalkgrus nära havet, helt exponerad, kan vitmåra bli synnerligen småvuxen men finnas mycket rikligt.

Arten angavs av Johansson (1897) som ”Allest.”. Detta gäller än i dag. Den mycket höga andelen provrutor med vitmåra (endast ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Taraxacum har högre) visar att vitmåra är en av öns vanligaste kärlväxter.