Ursprunglig.
Kulturmarker: åkrar, gårdar, åker- och vägrenar, jord- och skräphögar och andra ruderatmarker; även strandängar, sandstränder och ängen. Några av våra noteringar gäller säkerligen blågrå kvickrot Elytrigia campestris ssp. maritima, som i Projekt Gotlands flora räknades som underart till kvickrot. Men kvickrot är dock mycket vanlig på ön, vilket visas av den höga frekvensen i provrutorna. Englund (1942) fann kvickrot på 417 avsnitt längs de gotländska kusterna vid sina inventeringar 1928–36, men detta innefattade blågrå kvickrot. Enligt honom var kvickrot särskilt rik på tånggödslade platser. Vi har inte jämförbara uppgifter från stränderna från våra inventeringar. Hos Martinsson (1997) angavs kvickrot vara särskilt dominant på ”driftvegetation av kvickrot-typ” med uppskattad areal av 56 hektar.
Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra ännu i dag.