Gotlands flora - strandvedel

strandvedel

Astragalus danicus

Inkommen, bofast.
Sandiga och grusiga, öppna torrängar. Johansson anförde att arten tydligen inkommit med barlast och därefter spritt sig. Backarna på Varvsholm betades tidigare av hästar, men betet har upphört, varför buskar avancerar ut över växtplatserna. På Sagholmen är markerna dock fortfarande betade. Strandvedel verkar ännu finnas kvar i oförändrad mängd, men på sikt hotas bestånden av igenväxning.

Strandvedel är fridlyst.

Första fynd

Lénström (1888): Stenig mark vid landsvägen (1/8 mil) norr om Klintehamn inom Sanda socken 1884 (A. Vesterberg och F. Öfverberg). År 1885 funnen även i ett större antal exemplar på Varvsholm, Klinte (A. Vesterberg). Samlad i Sanda 1884 (A. Vesterberg och F. Öfverberg i VI) samt på Varvsholm 1885 (A. Vesterberg i LD, VI, F. Öfverberg i VI). Kvar i Sanda 1890 (A. Vesterberg och F. Öfverberg i UPS). På Varvsholm i Klinte växer den ännu (sedd 1986–2012, t.ex. 164323 636554 GI m.fl.).

Utbredning

Sällsynt, 1 kartblad, 2 km²-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983:
– Klinte, Varvsholm, se primäruppgift.
– Sanda, Sagholmen, ett litet bestånd i en mindre sänka på betade gruskullar 1985 (164223 636566 TF; Nilsson & Gustafsson 1985, Fors 1986), 1992 (GI).

äldre uppgifter:
– Kinte, Varvsholm, se primäruppgift.
– Sanda, N Klintehamn, se primäruppgift; Koholmen 1920 (Hultemans anteckningar, Hulteman i VI; lokalens läge är osäkert.)