klibbarv
Cerastium glutinosum
Mer information om arten

Ursprunglig.
Öppen, torr miljö: hällmark, i tunt jord- eller gruslager, särskilt i ”myrkullar” av sand eller i mosskuddar; även torrängar, gärna i störda partier som jordblottor vid bete, körspår och stigkanter.

Äldre fynd gjordes i hällmarksområden – för Buttle och Othem angavs hällmark explicit som biotop. Senare visade det sig att arten har ett vidare biotopspektrum, och Johansson (1910b) meddelade fynd från bl.a. Grötlingbo, Rone, Klinte och Väskinde, där tånghögar på havsstränder och sandiga skogsvägar ingick bland biotoperna.

Klibbarv är glest spridd över hela Gotland, utom längst i söder. Möjligen är arten förbisedd p.g.a. sin likhet med de betydligt vanligare arterna alvararv C. pumilum och vårarv C. semidecandrum.

Första fynd

Johansson (1897): Västerhejde, Visby och Othem (meddelade av S. Murbeck); även Buttle och Bro. Arten beskrevs först 1817 av Fries, men den och alvararv C. pumilum var under lång tid ofta förväxlade (”en fruktansvärd villervalla” enligt Murbeck 1898). Hos t.ex. Eisen & Stuxberg (1869) anges C. glutinosum för ”landsvägen mellan Bunge och Rute; Stora Carlsön på ö. sidan; Visby etc.”, men belägg (tagna av O.A. Westöö) från Bunge alvar och Kauparve i Rute 1854 (i UPS och VI), liksom från St. Karlsö 1855 (Wö i VI), är C. pumilum.

Utbredning

Mindre allmän, 56 kartblad, 81 km2-rutor.

Lokaler

Äldre uppgifter (till 1897, de flesta nämnda i Johanssons lokallista 1897):
Buttle, 1896 (KJ i UPS vid. S. Murbeck).
Västerhejde, Kuse, 1897 (KJ i UPS vid. T. Karlsson 1993); Nygårds, 1897 (KJ i GB, UPS vid. T. Karlsson 1993).
Visby, 1872 (K.A.T. Seth i OHN); Skrubbs hage, 1879 (KJ i GB, UPS vid. T. Karlsson 1993).
Othem, 1894 (M. Östman i LD, OHN det. S. Murbeck 1896, T. Karlsson 2014); File, 1894 (M. Östman i UPS, VI).
Fleringe, 1850-talet (P.T. Cleve i S; tre ex. på arket, av vilka ett är klibbarv och de övriga två är östkustarv C. subtetrandrum; conf. T. Karlsson 1992).

karta