Ursprunglig.
Öppen, torr miljö: hällmark, i tunt jord- eller gruslager, särskilt i ”myrkullar” av sand eller i mosskuddar; även torrängar, gärna i störda partier som jordblottor vid bete, körspår och stigkanter.

Äldre fynd gjordes i hällmarksområden – för Buttle och Othem angavs hällmark explicit som biotop. Senare visade det sig att arten har ett vidare biotopspektrum, och Johansson (1910b) meddelade fynd från bl.a. Grötlingbo, Rone, Klinte och Väskinde, där tånghögar på havsstränder och sandiga skogsvägar ingick bland biotoperna.

Klibbarv är glest spridd över hela Gotland, utom längst i söder. Möjligen är arten förbisedd p.g.a. sin likhet med de betydligt vanligare arterna alvararv C. pumilum och vårarv C. semidecandrum.