Ursprunglig? Enligt Pettersson (1958 s. 70) inkommen genom ”långflykt av sporer, antagligen från svenska fastlandet”. Detta utesluter inte att gaffelbräken kan vara en gammal invånare på Gotland. På de äldsta lokalerna har den hållit sig kvar i över 50 år.
Urbergsblock eller mosskuddar på hård kalkhäll alldeles invid urbergsblock.
Första fynd
Pettersson (1958): Vid gränsen Lummelunda–Stenkyrka, på ett urbergsblock i en källmyr, funnen av honom 1949 (BP i UPS). Gaffelbräken fanns kvar här, i Stenkyrka, Björkstädar, med två tuvor 2005 (165811 641169 GI m.fl.; Johansson 2005) och 2014 (DN). I samma arbete uppges även ett fynd i Follingbo, Lillmyr, 1951 (BP i UME). Även här växte gaffelbräken på ett block i en vät. Kvar ca 1994 (165212 638728 JP).
Första fynd dock Visby, Snäckgärdsbaden, 1899 (S. Rycén i S, belägget granskat av D.O. Øvstedal 1990).
Utbredning
Sällsynt, 5 kartblad, 5 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Follingbo (se primäruppgift).
– Stenkyrka (se primäruppgift).
– Hangvar, 1,3 km SSO St. Häftings, i mosskuddar på kalkhäll, i kanten av små urbergsstenar, 1989 (166925 641785 LÅP; Petersson 1990) och 1994 (TK).
– Hellvi, Kyllaj, nordostvänd brant, 1989 (168653 640818 MA); ca 1,7 km VSV kyrkan, invid silikatstenar ovanpå tunt grus- och sandlager över kalkhällmark, 1998 (1682-- 6409-- LÅP; Petersson 1999a).
Äldre uppgifter (för detaljer se primäruppgifter):
– Visby, 1899.
– Follingbo, 1951.
– Stenkyrka, 1949.