Ursprunglig.
Frisk till fuktig miljö, företrädesvis på sand och torvjord, ofta öppet: gräsmarker, strandängar, fuktstråk, frisk betesmark samt diken. Ibland noterad i ängen och källmyrar. Kanske något förbisedd under Projekt Gotlands flora; andelen provrutor med sumpmåra antyder en något högre frekvens än mindre allmän, kanske närmare Johanssons (1897) bedömning ”Täml. allm.”. Frekvensen minskade dock troligen under 1900-talet.