Kulturföljeslagare.
Kulturmiljöer: dikes-, åker- och vägkanter, gårdar, skräp- och soptippar samt annan ruderatmark. Stor kardborre är troligen en gammal kulturföljeslagare, men eftersom arterna i släktet urskildes relativt sent är deras äldre historia inte klarlagd. Eisen & Stuxberg (1869) bedömde stor kardborre som sällsynt, medan Johansson (1897) angav den som allmän och kommenterade: ”Har säkerligen varit förväxlad med andra arter, ty det är ej troligt, att den på 30 år blifvit allm. från att vara sälls.” Troligen är frekvensen oförändrad sedan 1800-talet.